Hälsan kommer först | Linn Heeds blogg

Jag påminns gång på gång att det allra viktigaste vi har är vår hälsa. Utan en frisk och stark kropp (fysiskt och psykiskt) så är det svårt att känna glädje, nyfikenhet, förväntan, energi och hoppfullhet. Kroppen är vårt tempel och vi måste lära oss att ta hand om den. Många av oss är dåliga på att lyssna till signaler som sänds ut. Vi har bråttom, vi slår små tecken åt sidan och hastar vårdslöst vidare. Men kroppen är envis och skickar ut samma budskap om och om igen och vi är många gånger dårar som inte stannar upp och lyssnar in. Jag talar av egen erfarenhet. Jag avskyr att gå till läkaren, både för att det tar tid, är omständigt och sannolikt kommer innebära att jag måste anpassa och justera mitt liv till nya premisser. Det bidrar starkt till att jag sticker huvudet i sanden och bara kör vidare, tills det en dag inte längre går. När kroppen eller knoppen säger STOPP!

Jag har under många år haft problem med Hallux Valgus, det vill säga sned stortå med öm knöl. Den har vuxit, ömmat och gjort sig lite påmind, men jag har envetet travat på i högt tempo. Under det senaste halvåret började smärtan bli allt mer påtaglig. Jag påverkades dagligen då jag promenerade och plötsligt upplevde jag en stor begränsning. En ilande smärta som tvingade mig att avstå, välja bort och undvika aktiviteter som jag annars älskar och njuter av. Snabba powerwalks, träning, padel (snabba förflyttningar i sidled), jakt och vandring, IPSC-skytte (dynamiskt pistolskytte), dansa och åka skidor. Halvvägs mitt i ett aktivt liv med arbete, barn och stimulerande fritid, blev jag tvungen att ta ett beslut. Söka vård och välja behandlingsmetod för att kunna leva ett aktivt liv igen.

Sagt och gjort så kom jag äntligen iväg till läkaren och träffade en mycket kunnig fotkirurg som gav mig tydliga alternativ. Jag landade i ett kirurgiskt ingrepp, där man brutalt nog sågar, borrar och hamrar i foten, för att justera framfotsproblemet. Allting görs under lokalbedövning, vilket innebär att vara vaken och medveten om vad som pågår, utan att uppleva någon smärta. Det dagskirurgiska ingreppet går fort, cirka 20-40 minuter och målet är att minska smärtan från knölen genom att åstadkomma en bestående smalare fot och rakare stortå. Jag valde att göra operationen hos Fotcenter, en del av Atleva och jag är så nöjd med det professionella bemötandet. Enorm kompetens och stor empati för att det för mig som enskild patienten innebär något stort och omvälvande, samtidigt som denna typ av dagsoperation tillhör sedvanliga arbetsuppgifter för en fotkirurg. Jag hade tänkt att lyssna på skön och avslappnande musik under ingreppet, för att stänga ute alla ljud, men personalen var så trevliga så jag bestämde mig för att konversera kring högt och lågt. Det blev en fin stund på operationsbordet och ett möte med människor vars yrke fascinerar mig.

Dagen efter unnade jag mig en god frukost beståendes av nybryggt kardemummakaffe och söta solmogna svenska jordgubbar. Lyxig rehab är viktigt! Något som också slår mig är att när kroppen och hälsan tvingar oss till att vara stilla och reflektera, så är en av de viktigaste relationella tillgångarna i livet, att kunna be om hjälp. Jag har genom livet haft svårt att be om hjälp, då jag alltid har haft en föreställning om att klara mig själv, vara självständig, oberoende av andra och därmed minska sårbarhet och utsatthet. Jag tror att det är en djup överlevnadsinstinkt, som många kan känna igen sig i, men som jag också förstår är knutet till min första tid i livet som var svår. Så att sitta med foten i högläge och våga be om hjälp. Lita på att omgivningen finns där och lyhört och osjälviskt vill ställa upp. Det kräver ett jobb både med sig själv och de inre demonerna, men även att visa tillit och förtroende till andra människor. För folk vill gärna hjälpa, bara man vågar skapa utrymme och bjuda in.

Så nu är det en rehabprocess som står för dörren. Enkla övningar som tålmodigt ska repeteras dagligen. Trots att jag vet att rehab är avgörande för det slutgiltiga resultatet, så tar det emot. Det är ju egentligen inga krävande övningar, men det är ett motstånd som ändå dyker upp. Jag tänker på när jag uppmuntrar mina klienter till att utföra regelbunden bäckenbottenträning (för att få starkare erektioner, bättre kontroll över utlösning, skönare orgasmer och förebygga inkontinensproblem längre fram i livet), att skapa vardagliga rutiner för att hålla upp motivation och träning. För träning ger resultat, men det krävs tid. Så samtidigt som jag nu kniper bäckenbottenmuskler så gör jag postoperativ träning av höger framfot. Wish me good luck!