Jag älskar traditioner. Det skapar ett sammanhang av gemensamma minnen och en historia att blicka tillbaka på. Jag tror att mitt behov av att skapa traditioner handlar en del om bristen på historia som är en följd av att ha tidiga separationer och uppbrott i livet. Jag är adopterad och haft ett omättligt behov av att förankra och skapa trygga rötter i det liv som jag själv skapar. En tradition som jag tidigt införde var att när mitt barn fyller 13 år så åker vi till London. Jag känner mig hemma i London på så många sätt. För det första så skapar språket en känsla av att kunna navigera utan hinder. För det andra älskar jag dynamiska kraftfält och skarpa kontraster mellan det aristokratiska engelska och den internationella inkluderande atmosfären. London är på ett sätt mitt andra hem, på ett självklart sätt. Därför vill jag ge mina barn en första upplevelse av en stad och en plats som betyder mycket för mig. När min dotter fyllde 13 år åkte vi till London. När min son fyllde 13 år åkte han, jag och min dotter till London. Nu har min sistfödde son fyllt 13 år och då åkte jag och alla tre barnen till London. En av höjdpunkterna är att promenera i Hyde Park. Det är en magisk upplevelse som är alldeles gratis. Det bästa är att försöka hitta de gröna parakiterna som döljer sig väl i de grönskande höga träden. Deras kamouflage är ypperligt. Det finns lite olika historier om varför det överhuvud taget finns gröna exotiska parakiter i Hyde Park. En skröna är att de släpptes ut efter en filminspelning för många årtionden sedan. Oavsett så lever de där, ganska skygga, men är man tålmodig så kommer de flygandes ner från träden och sätter sig i din hand för att äta nötter. Det är en alldeles särdeles upplevelse som är omätbar om du frågar mig. Det finns även gott om vilda ekorrar som är mindre blygsamma. De kilar fram lite här och var och vågar sig ofta fram och äter nötter ur handen. De är så söta och pigga och ger man det lite tid, så kan man så småningom urskilja olika personligheter och egenskaper hos de små djuren. Någon har överskottsenergi och studsar fram för att ta nötterna, andra är mer försynta och smyger sig fram, ödmjukt och tacksamt. Naturen påminner mig så ofta om att vi alla är del av något större. Livet gör mig ofta tacksam. London gav mig och mina tre barn riktig kvalitetstid. Vi delade ett familjerum, skrattade, sov, lottade om vem som skulle få duscha först. Precis som det ska vara. Högt och lågt, men trygga tillsammans. Tack för ännu fler värdefulla minnen. Vilken helg vi hade!